Fred och kärlek

Galet. Mysigt. Mäktigt.
Peace&Love 2007.

Så kom man hem från Borlänge och Peace&Love igår. Så jävla underbart. Att komma hem, jo, men festivalen - jises - vilken upplevelse. Jag hade kunnat visa er känslan av att vara på Peace&Love i bilder, om det inte hade varit så att min kamera försvann. Men jag får se positivt på det hela. Bra att jag tog med fyndkameran från Tradera för 600 kronor istället för min Mr. Nikon D50. Det hade ju varit surt om den försvann.

Det går inte riktigt att beskriva Peace&Love. Jag har bara haft så himla roligt och mått så himla bra (bortsett från i fredags morse). Jag har sett underbara spelningar och umgåtts med underbara människor. Jag har levt på hårt bröd, mjukost, alkohol, pizza och langos. Jag har sovit i mitt tält mitt i en soptipp. Jag har invigt mina nya, röda gummistövlar. Jag har blivit fast på en festivaltoalett när min dörr gick i baklås (men sen kom en riddare på vit springare och sparkade in dörren). Jag har skrikit mig hes och gråtit mig dimögd till några av de bästa artisterna i världen. Jag har haft en underbar vecka.

Jason Mraz - I'm yours blir soundtracket för Peace&Love 2007. Förutom Jason såg jag:
Damien Rice (Oh my, helt underbart), Peps Persson (men han totaldissade oss och spelade aldrig O'boy), Lars Winnerbäck (kom lite som en surprise att han var där, total lycka), Thomas Di Leva (vi fick en kosmisk orgasm tillsammans), Nationalteatern (röjigast av allt), Kjell Höglund (mysfarbrorfaktor 10, som dessutom spelar på Café August den 20 juli!), Salem Al Fakir (jag erkänner, han är nog ett underbarn), Bo Kaspers Orkester (underskattade, jag ska köpa en skiva), Slagsmålsklubben (fy fan va röj), Miss Li (häftigare brud finns inte), Svenska Akademien (knägunget går inte att undvika), Sophie Zelmani (borde ha setts på tu man hand, sittandes med en picnickorg. Men hon är grymt begåvad!), Alice Cooper (känslan av att se Poison live går inte att beskriva), Dia Psalma (enda besvikelsen faktiskt, kände inte igen en enda låt) och The Ark (jag finner inga ord).

Jag tänkte att Peace&Love06 var svårslaget, men jag vette tusan. Klara och Jonas - bättre festivalsällskap finner man nog inte! Synd att du inte var med i år, Emma, då skulle det ha varit fullbordat! Kursu och Jonas - så himla kul att ni kom! Och campet, råtorparna och älvkullebarnen som jag aldrig hade träffat - Camp GET i mitt hjärta! Tack för ett underbart Peace&Love!

Puss och kram
/ mli