Shit, fastnat i träsket igen

Happ, så var det kört igen. Har än en gång fastnat i O.C-träsket. Börjat om på nytt med säsong 3 nu, det är förjävligt. Jag grinade nyss.

När bröderna Atwood skildes åt igen, fastän Trey nästan våldtog Marissa fast det ville hon inte säga till Ryan fast det fick Ryan reda på sen av Seth som hade fått reda på det av Summer och då blev Ryan jättearg och åkte till Trey och skulle döda honom men så kom Marissa och sköt honom och sen så hamnade han på sjukhus och i koma och grejer och sen vaknade han och rymde och Ryan hann precis fram för att se honom åka iväg i en buss till Vegas.

Och det var där jag bölade. Vette fan vad det är med mig alltså. Jag har såå nära till både skratt och tårar hela tiden. Jag skyller på solsting, eller kanske på studenten, eller på PMS. Ingen aning. Lite jobbigt för min omgivning bara. Men idag har jag varit helt ensam hela dagen, förutom Trulz (hund) förstås. Suttit i solen och läst. Började på "Elva minuter" av Paul Coelho. Riktigt bra bok. Har bara ett kapitel kvar. Jag är inne i en bokmalsperiod.

Nu ska jag sova. Jag giller't. Kanske kolla på ett avsnitt på O.C först, eller kanske två, eller tre. Möjligtvis gråta en skvätt också.

Natti natti.