Kommer man långt med ett leende på läpparna?

Jag bloggade ett tag. Men sedan rann det ut i sanden. Men nu är jag fri. Nu är jag redo. Nu vill jag testa ett nytt bloggkoncept. Och börja blogga igen. Mest för min egen skull - men kanske också för din. Jag ska försöka hitta ljusglimtar att skriva om - varje dag. För jag tror att både du och jag behöver lära oss att finna glädjen, i det där lilla.

Underbaraste dagen på länge var i torsdags, när min vän Lilla P och jag hade picnic i det gröna - sensommaren till trots. Att sitta där och bara vara, var det finaste jag har gjort på länge. Har jobbat som en gnu i flera veckor nu, så det behövdes verkligen.

I fredags också. Satt i bilen på väg till Säffle och min älskling. Spelar fredagsskivan på högsta volym och märker att det ringer. Oftast när någon ringer, är det någon jag känner. Därför missade jag helt vem det var som ringde, eftersom jag inte riktigt hann sänka musiken i tid. En man ringde iallafall, och sa att han hade fått min jobbansökan. Han sa att han tyckte att mitt brev var väldigt fint, men att han hade blivit lite ledsen. För han skulle sälja sin fotoaffär. Och om han hade haft kvar den skulle han ha anställt mig direkt. Jag blev så himla lycklig. Jag visste inte vem han var eller vilken fotoaffär han ringde ifrån, men det var så himla fint av honom att ringa bara för att berätta det. Kollade såklart hitta.se när jag kom hem, bara för att.

I lördags upplevde jag ännu en höjdpunkt. När jag och Malin flyttstädade åt företaget som jag har jobbat för i sommar. Kan låta hur trist som helst. Men med trevligt sällskap (och med ett leende på läpparna) är det mesta kul. Vi hade båda fått för lite sömn, och dåliga skämt och sång löste av varandra i ekande tomma lokaler. Smörgåslunch på asfalten och sen på´t igen. Effektiva som få och vi blev klara på en dag. Vi är ett bra team, du och jag.

Eftersom jag har över en månads bloggande att ta igen borde jag ge er en liten catch-up. Men det blir en annan dag, det. Nu ska jag sova. För jag har en hel dag ledigt att förbereda mig för. Klara ska få en seightseeingtur på Säffle. Jag ska visa henne stan, vattnet och den bästa second-handaffären (där damerna i kassan bjuder på kaffe). Hon ska få se bilar som ser ut att höra hemma på skroten, men som av någon mycket märklig anledning går ändå. Sen ska hon få bullar, hembakta Emelie-bullar.

Puss och kram / Emelie