SLUMP?

Haffade just Emma (Australien) på msn. Hon är hemma - i KIL!
Vi ska träffas - imorgon!

Fattig, men lycklig

Jag gillar IKEA. Och jag gillar att IKEA har öppnat i Karlstad.
Men gosh,vad du gör mig fattig, Ingvar Kamprad.

Frisk och svettig?

Japp, så har man varit på sitt första Friskis&Svettis-pass, i Säffle! Det var Malin och hennes kompisar som drog med mig. (Vilket var bra! Inget negativt i meningen "drog med mig"). Det var en upplevelse. Jag hade inga andra förväntningar än att det skulle vara väldigt hurtigt, och väldigt jobbigt. Och det var det.

Ledaren var iförd F&S-dress och snusnäsduk i håret. Och log hela tiden. Och skuttade och var allmänt hurtig. Och fick alla att göra Yo-steget till låten Giftig, som man kan säga gick ut på att man skulle gå i en cirkel och göra yo-liknande rörelser med armarna.

Jag var så helt inne i Friskis&Svettis-grejen att jag stretchade samma ben två gånger. Något stel i höger lår idag.

Jorden runt som Malin

Jag förstår inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att blogga. Jag menar, jag säger till mig själv att jag ska börja blogga på riktigt men så glömmer jag. (I samma veva som jag glömmer ta mina p-piller. Slump?)

Jag drömde inatt. Eller jag kommer ihåg vad jag drömde inatt. Jag drömde om en massa vänner som flyttar iväg och jag fick ångest, i drömmen, och vaknade med ångest. Alltså måste jag köra något som jag sedan igår kallar en "Malin Carlsson". För Malin, hon ska åka runt och hälsa på alla som har flyttat, bland annat mig. Så jag ska göra en Malin. Men ångesten finns fortfarande där, då Anna och Emma flyttar till AUSTRALIEN! Det är ju liksom huur långt bort som helst. Hur ska jag kunna göra en Malin då? "Jag åker jämt och hälsar på Anna och Emma i helgen. Ses på måndag!" Yeah right. Fast om jag bestämmer mig för att göra det ändå, fastän det känns ganska så.. krångligt och så. Då kanske det kommer att hända. Den första personen jag tänkte på när jag vaknade imorse, var nämligen Emma. För hon är i Norge och jobbar nu, och jag har inte träffat henne på år och dar känns det som. Och när hon kommer hem, när hon nu kommer hem, så drar hon till en helt annan kontinent, typ direkt. Anna har jag iallafall träffat litegrann (och om det gills så träffar jag hennes syster nästan varje dag). Men Emma. Jag saknar våra spontanresor, vårat festivalande och våra övernattningar på Nisses terminal i götet. Och att däcka vid Selma Lagerlöf-statyn. Nu blir jag lite sentimental.

Så nu skriver jag här, i bloggen, för att jag inte ska kunna ta tillbaka det. Jag ska göra en "Malin". Först ska jag åka och hälsa på Ingrid i Mora. Sen vill jag hälsa på Emma Björk i Göteborg. Och sen får jag inte glömma mina vänner som bor kvar i Forshaga, som faktiskt ligger 8 mil ifrån platsen jag är på just nu - som jag säkert kommer fastna i och bo i - Säffle. Och vännerna i Karlstad som faktisk ligger sex mil härifrån. Också var det ju Australien, Emma och Anna. Det borde ju gå och lösa? Och sen kolla upp var resten av mina gamla klasskompisar håller till nu, och åka och hälsa på dem.

Hoppas du läser min blogg, Malin Carlsson. För det här inlägget är ju så gott som tillägnat just dig.

Astrid Lindgren i oversizade glasögon

Astrid Lindgren läser sagor i oversizade glasögon på Barnkanalen. Precis efter Richard Scarrys Äventyrsvärld. Jag har nästan rejsat med en röd sportbil. Livet är allt bra härligt ibland.

Sitter ner och pustar ut. Jag har kört Oscars bil idag. Och det, mina vänner är inget som hör till det normala. Oscar lånar nämligen inte ut sin bil till Någon. De enda som har kört hans bil är killen på bilbesiktningen, hans far - och jag. Förra gången jag körde den satt Oscar bredvid, men idag körde jag den helt själv ända till Grums och tillbaka. Helt sjuk upplevelse. Kan ju börja med att berätta att Oscars bil utmärker sig lite mot Svenssonbilarna på E18. Det är en volvo 850 - stylad i bött. Som liksom pyser, du vet, när man trampar på gasen. Wrmmmmmpsch. Och spinner lite, som en katt. Dubbla avgasrör och ett klistermärke på bakrutan www.StreetCarsSäffle.se. Du kan ju tänka dig att jag känner mig lite bortkommen i den bilen.

Det första som händer när jag gasar på när jag kommer ut på motorvägen mellan Säffle och Grums, är att en röd sportbil åker upp jämsides med mig och börjar burna. Antagligen ville han rejsa med mig. Men så ser han att jag kanske inte såg särskilt rejsbenägen ut. Så han gäsade bara på och lämnade mig ifred. En del bilar och deras ägare är konstiga manicker.

Vad gjorde jag i Grums då (av alla ställen i hela vårt avlånga land)? Jo, jag var på arbetsintervju. Kändes bra, men vågar inte hoppas på något än. Får svar på måndag. Kan inte låta bli att känna ett uns av hybris och tänka "Åh nej, vad ska jag göra om jag tvingas välja mellan flera jobb?". Har nämligen sökt en hel drös med jobb och väntar besked från ett flertal. Men jag har inga förhoppningar som sagt. Försöker iallafall att inte ha några förhoppningar.

Jag fick lön igår, så nu ska jag gå på en secondhand-tur (smygstartade redan igår, men ändå).

Ha det gott / Emelie

Latte, Britt och sommaren funkar visst som tidsfördriv

Jag är i Säffle. Jag är ledig och solen skiner. Jag är lycklig och ska snart ta en morgonpromenad. Jag lyssnar på Weeping Willows. Har en kopp kaffe i handen, bloggar och tänker: Det kan nog inte bli bättre än så här.

Klara var här på besök igår. Och självklart, som alltid när Klara finns med i bilden, händer det något som är värt att berätta. Vi skulle åka tillsammans med bussen till säffle kl. 11.25. Jag tänkte att jag hoppas av min buss från Forshaga lite tidigare och går på bussen till Säffle på Drottninggatan. Står där, väntar. Klockan blir 11.30 och jag får ett sms av Klara: "Vart är du? Vi är på Wåxnäs nu". Där står jag. Så jag går till tågstationen - inga tåg går. Jag går till busstationen - ingen buss går förrän 13.25. Så jag styr latte och Metro på busstationen. 6 mil bort visar det sig att min käre vän Klara sitter och dricker latte och läser Britt och sommaren, på McDonalds. Där sitter vi, så nära varandra men ändå så långt bort. 2 timmar senare anländer jag till Säffle, vi går hem till mig och Oscar och käkar bullar och kakor som aldrig förr. Sen drar vi en sväng på sta, köper pumptvål och mjölk på Pekås. Nästa gång Klara kommer hit ska hon komma på en onsdag.

Nu ska jag ta en promenad i solen. Sen ska jag gå och köpa pärlor.

Puss och så / Mli

Kommer man långt med ett leende på läpparna?

Jag bloggade ett tag. Men sedan rann det ut i sanden. Men nu är jag fri. Nu är jag redo. Nu vill jag testa ett nytt bloggkoncept. Och börja blogga igen. Mest för min egen skull - men kanske också för din. Jag ska försöka hitta ljusglimtar att skriva om - varje dag. För jag tror att både du och jag behöver lära oss att finna glädjen, i det där lilla.

Underbaraste dagen på länge var i torsdags, när min vän Lilla P och jag hade picnic i det gröna - sensommaren till trots. Att sitta där och bara vara, var det finaste jag har gjort på länge. Har jobbat som en gnu i flera veckor nu, så det behövdes verkligen.

I fredags också. Satt i bilen på väg till Säffle och min älskling. Spelar fredagsskivan på högsta volym och märker att det ringer. Oftast när någon ringer, är det någon jag känner. Därför missade jag helt vem det var som ringde, eftersom jag inte riktigt hann sänka musiken i tid. En man ringde iallafall, och sa att han hade fått min jobbansökan. Han sa att han tyckte att mitt brev var väldigt fint, men att han hade blivit lite ledsen. För han skulle sälja sin fotoaffär. Och om han hade haft kvar den skulle han ha anställt mig direkt. Jag blev så himla lycklig. Jag visste inte vem han var eller vilken fotoaffär han ringde ifrån, men det var så himla fint av honom att ringa bara för att berätta det. Kollade såklart hitta.se när jag kom hem, bara för att.

I lördags upplevde jag ännu en höjdpunkt. När jag och Malin flyttstädade åt företaget som jag har jobbat för i sommar. Kan låta hur trist som helst. Men med trevligt sällskap (och med ett leende på läpparna) är det mesta kul. Vi hade båda fått för lite sömn, och dåliga skämt och sång löste av varandra i ekande tomma lokaler. Smörgåslunch på asfalten och sen på´t igen. Effektiva som få och vi blev klara på en dag. Vi är ett bra team, du och jag.

Eftersom jag har över en månads bloggande att ta igen borde jag ge er en liten catch-up. Men det blir en annan dag, det. Nu ska jag sova. För jag har en hel dag ledigt att förbereda mig för. Klara ska få en seightseeingtur på Säffle. Jag ska visa henne stan, vattnet och den bästa second-handaffären (där damerna i kassan bjuder på kaffe). Hon ska få se bilar som ser ut att höra hemma på skroten, men som av någon mycket märklig anledning går ändå. Sen ska hon få bullar, hembakta Emelie-bullar.

Puss och kram / Emelie

Kjelle, Arvika och Danmark

Nu har jag varit dålig på att blogga ett tag. Haft fullt upp med jobbet och varit så trött på att sitta vid datorn när jag kommer hem. Sitter verkligen vid datorn, hela dagarna. Gah. Men nu ska jag till Danmark en vecka med Oscar och la familia! Ska bli skönt. Jag och Oscar har till och med en egen liten stuga utanför den stora stugan ^^ med bastu och grejer. Inga fel! Och fem meter från havet (skryter lite). Inga feel!

Kjell Höglund blir det ikväll också. Ska hämta upp min bordsdam med caben sen tänkte jag. Hon är i skogen och rider hon, och har gjort det en vecka. Min lilla p, saknar dej! Kolla förresten in hennes blogg: http://lillaap.blogspot.com.

Och arvika. Shiet. Bra var det, men det slår ICKE Peace&Love. Jag tror inte att nåt slår Peace&Love faktiskt. Arvika var lerigt. Väldigt lerigt. Och dåligt väder. Och blött tält. Och en regnjacka som regnade in. Men självklart bra på sitt sätt också. Helnice sällskap. Marcus, Jesper, Martin, Greger, Lilla P, Gabriel, Råtorparna. (Camp Get fanns även här såklart). Och band som Bloc Party, Scissor Sisters, In flames, The Ark, Slagsmålsklubben. Kommer inte ens ihåg vilka jag såg nu. Det var många bra, men inte alls lika många som på Peace ;) De som hängde med mig fick höra mycket om Peace, kan jag ju säga.

Men det bästa av ALLT. I onsdags när jag satt på jobbet, det sista jag gjorde innan jag gick hem. Jag var med i en tävling på MySpace. På onsdag kväll, när jag satt där med drickan i handen och stämningen var på topp fick jag ett sms. Jag hade vunnit två VIP-biljetter. Så jag och Lilla P hängde backstage. Tydligen med The Ark, men det missade vi såklart :P Men där var det röj, god öl och lite renare bajamajor. Och dansgolv, yeah. Hur ska jag ta mig till för att få ett pass nästa år, hmm. Mitt projekt fram till dess.

Nu måste jag nog jobba lite också.
Hööööres!
Pussokram / mli

Jäj!

Ååh, min Lilla P följer med till Arvika ^^

Vilket tjän!

Hade ju, som jag säkert har skrivit tidigare, planerat att åka till arvikafestivalen på torsdag - en dag bara. Den biljetten kostar 445kr. Idag köpte jag en tredagarsbiljett för 450 ;) Var hos Gabriel och hämtade den på lunchen. Inga fel! Och Gabriel blev av med en biljett, alla är nöjda (förutom att han inte tjänade så mycket på det).

Med biljetten i hand kom jag inte helt osökt att tänka på min tid som kriminell. Eller, kriminell är väl att ta i. Jag syftar på min upplevelse på Liseberg för ett antal år sedan. Förhandlade till mig ett åkband för 150 kronor på Lunarstorm.se (där jag var lite mer aktiv på den tiden). Jag mötte en snubbe, med gula pumaskor, som tejpade fast åkbandet runt min handled - med knallblå tejp. Självklart kom de på mig. Och ropade ut i högtalarna att hon i blå tröja på väg ner från karusellen med en vakt bredvid sig minsann inte har något åkband (eftersom de hade ryckt av det!) och att jag var bannlyst från karusellen. Var god lämna nöjesfältet. "Jag kan gå ut själv", sa jag och menade på att jag är faktiskt inte så aggressiv av mig. Jag tog av mig min blåa tröja och stannade kvar. Köpte biljetter och åkte för glatta livet. Och jag tjänade faktiskt på det ändå.

Nu håller jag (och kvinnan jag nyss pratade med på Tickster) tummarna för att ingen annan har en kopia av min biljett så jag åker fast. Fast isåfall är jag helt oskyldig den här gången.